Jag är trött på könsrasismfeminismen

Nej, det går inte att googla på ordet. Jag hittade på det själv. Därför att det inte längre går att förstå sig på vad Sveriges ledande kvinnorörelse idag har för inriktning inom feminismens spektra. Det enda som är tydligt är att det biologiska könet avgör allt, precis allt… Och deras lösning är hat.

Jag skrev för ett tag sen ett debattinlägg om varför Cissi Wallin med sin svans och deras agerande är orsaken till att jag inte kan kalla mig feminist. Jag kommer inte repetera det jag skrev en gång till men jag blev återigen frustrerad häromdagen när jag läste ett inlägg från en annan kvinna glatt påhejad av samma rörelse. Inlägget löd: ”Alla människor är potentiella smittbärare av Covid-19 eftersom du inte vet vem som kommer smitta dig. Precis som att alla män är
potentiella våldtäktsmän eftersom du inte vet vem som kan skada dig. Kan ni äntligen förstå nu?” Nej, vi förstår inte. För det går
rimligen inte att jämföra två meningar där den ena meningen pekar ut hela mänskligheten och den andra meningen pekar ut en folkgrupp. Då blir det plötsligt hets mot folkgrupp. Hade det varit en folkgrupp av specifik hudfärg hade vi kallat det rasism utan att blinka. Av någon anledning är det helt ok att dra alla biologiskt manliga kön över en kam utan att någon ens höjer ett ögonbryn.

Jag vet att majoriteten av polisanmälda våldtäkter och sexuellt ofredande enligt statistiken utförs av män. Men att därmed peka ut alla män som potentiella våldtäktsmän är bara att blunda för problemet. Det är den enkla vägen. För problemet handlar alltid i slutändan om normer. Att fokusera på att det bara är män som våldtar eller slår kvinnor gör att vi missar de kvinnor som blir misshandlade av sina fruar. Eller män som blir misshandlade av sina makar. För att inte tala om hederskulturen som långt ifrån handlar om bara kvinnor. Att vara homosexuell man kan vara förenat med döden i många familjer.

Jag säger inte att det inte är ett problem att det statistiskt sett är fler kvinnor som far illa och vi kan definitivt använda oss av statistiken för att motverka de fruktansvärda brotten. Men alla som läst om normkritik vet att statistik är till för att belysa normer, inte befästa dem. Att utnyttja statistiken för att påtala att alla män är potentiella våldtäktsmän är i allra högsta grad ett sätt att befästa normer. Vad får vi ut av det? När ska vi bli konstruktiva nog och inse att generaliseringar bara är ett sätt för hjärnan att enkelt sortera fakta och intryck? I verkligheten leder det inte allt för sällan till diskriminering och förtryck.

Hat löser ingenting, oavsett i vilken form den kommer. Vi fortsätter att stampa på samma ställe eftersom det
enda vi lyckats göra är att uppröra en hel folkgrupp som känner sig utpekade. Det blir dessutom farligt när ledande opinionsbildare försöker får det att framstå som att det är politiskt korrekt att hata så länge det är för ett gott syfte. Det är det aldrig.

För att komma till webbtidningsversionen tryck här.