KRÖNIKAN

Att komma in i värmen efter en promenad i ösregn. Att träffa någon en längtat efter så mycket att det gjort ont. Att få träffa sitt nyfödda barn efter en smärtsam förlossning. Eller att springa uppför målrakan efter flera timmars kämpande i ett maratonlopp.

En del säger att de älskar staden. Är det möjligt att älska Karlskrona? När jag halv åtta på morgonen cyklar mot centrum för ännu en arbetsdag är jag tveksam, mycket tveksam. Den råa fuktiga motvinden skär genom märg och ben. Motvind och backigt upp och ned, typisk för Karlskrona.

Tidig morgon. Alla sover förutom jag. Julpappret prasslar när jag rullar ut det på bordet och lägger presenten däri. Efter några inslagna paket ser jag ett mönster. Shit, vad jag har köpt många böcker till mina nära och kära. Speciellt min bebis Theodore har en stor hög med fyrkantiga, platta paket. Böcker alltså. Är jag världens tråkigaste mamma?

Jag blir er servitör i afton. Får jag föreslå en dry´a? Mina minnen från tiden i restaurangbranschen är många. Här kommer ett minne från min första kväll som kypare på Statshotellet i Karlskrona. Jag var 15 år och hade min lärlingstid på Sjöofficersmässen.

Varför jobbar man på en begravningsbyrå? Konstigt tycker många. Men kontakten med och mötet med människor ger mig väldigt mycket. Att få hjälpa till i en svår stund i form av ett dödsfall är väldigt speciellt. Allt från att åka ut och hämta en avliden person på ett äldreboende eller i en bostad.

Att vara ensamstående och arbeta inom vård och omsorg. Det är inte lätt… Den ständiga vardagsstressen hänger över en som ett ok. Barnomsorgen erbjuder inte heller omsorg på obekväma arbetstider. Hur gör då en ensamstående mamma för att få vardagen att gå ihop?

Det finns så mycket jag skulle vilja skriva om, nu när jag får möjligheten. Vad ska jag välja? Jag skulle kunna skriva om hur fasansfullt jag tycker det är att högerextrema grupper vinner mark i Europa och i Sverige. Jag skulle kunna skriva om att jag är övertygad att miljöhotet är på allvar och en verklighet.

Vaknar upp och smyger ut från sovrummet. Tittar in i barnens sovrum och hör deras tunga andetag. Tacksam. Traskar barfota ut och hämtar tidningen och tar en runda förbi körsbärsträdet. Hade vi några körsbär på trädet förra året? Jag minns inte, allt var så mycket annorlunda då.