Lekstugan har samlat sig. Om än tillfälligt. Dags att lägga allt vad regeringsbildning heter bakom sig och fokusera på vad som just nu i jämförelse med riksdagen skulle kunna klassas som Sveriges mest demokratiska och öppna forum, Melodifestivalen.
Enligt rykte ska SVT ha tagit in Edward af Sillén som rådgivare och konsult. Kan det äntligen bli ordning på programinnehållet igen? Jag är i alla fall positivt inställd till valet av programledare i år (hör och häpna) och med inspel från af Sillén är förväntningarna höga. Scenen är större än någonsin men annars inget nytt. Artisterna… har varit med tidigare, samma gamla produktion och samma upplägg. Kan ju låta lite tråkigt men, nä. Herregud, vad jag har saknat schlagerbubblan efter den här långdragna valrörelsen. Bubblan där allt är som vanligt och Christer Björkman regerar oavsett om Sveriges partiledare tolererar det eller inte. Ge mig lite rosa skimmer i en smällkaramell. Jag behöver det, mer än någonsin.
Tänk egentligen vad mycket Sveriges riksdagsledamöter kunde lära av Melodifestivalen. Vill man heja lite extra på någon röstar man bara fler gånger. Det finns ingen ”rösta-emot-knapp” bara ”rösta-för-knappar”. Den som får flest röster vinner men framför allt… avstår man från att rösta så får man heller inte klaga sen. Sådana är reglerna. Välj en kandidat, vifta med en ballong, vissla och applådera när hen går av scenen. Ja, applådera kan du gott göra ändå även om det inte var din favorit som gick av scenen. Skulle någon annan än din favorit mot all förmodan vinna så ta smällen med ett leende, gratulera till vinsten och gå sen hand i hand till den gemensamma
efterfesten. En ny chans för din favorit att vinna ges istället nästa ”val”.
Ja, jag raljerar och förstår såklart att det inte går att jämföra. Men kunde vi bara uppnå hälften av det vuxna och respektfulla forum som Melodifestivalen står för så känns det ändå som ett rimligt mål. Att det gått så långt så att vi bråkar om vilken färg vi har på kläderna, då känns det som att debattnivån nått den lägsta nivå vi kunnat drömma om. I ärlighetens namn. Om inte det demokratiska systemet fungerar så är jag rädd för att Lotta Engberg får rätt när hon år 2000 menade att det är viktigare för svenskarna vilken artist vi skickar ut i Europa än vilka politiker vi skickar dit. Det kan bli verklighet även för Sveriges riksdag. Mer än dubbelt så många röster i finalen i Melodifestivalen jämfört med riksdagsvalet. Nej, det går såklart inte heller att jämföra eftersom du kan rösta flera gånger. Men engagemanget är ändå talande och tittarsiffrorna ljuger inte.
Om en vecka går turnébussen mot Göteborg och tillbaka in i bubblan. Om kläderna är plommon, lila eller röda gör detsamma. Där möts de olika åsikterna med respekt och där pratar alla med alla. Hallelujah. It is that time of the year again.
För att komma till webbtidningsversionen tryck här.