Apropå näthat hörni. Sociala medier har ju prövat oss länge nu men är idag en så stor del av vår vardag att vi inte längre kan skylla på att det är en ny och ovan kanal.
(Jag är för övrigt trött på att använda ordet näthat. Det finns bara ett hat och det är lika vidrigt oavsett i vilken form det kommer.)
Hur som helst har näthatet vuxit fram fort som ett nytt stort samhällsproblem och det eskalerar fortfarande likt en pandemi utan att vi lyckas bromsa. Så vad är lösningen? Jag får en känsla av att vi börjat blunda. Att strategin skulle vara att blunda. Som när man var liten, om man bara blundade så fanns det inga spöken. Jag tror inte på att blunda.
Titta på Facebooks anmälningsfunktion t.ex. som direkt påminner om att det finns andra sätt att slippa se personens inlägg istället för att anmäla, nämligen att blockera personen. Lätt att klicka blockera
för ”om jag döljer hatet så finns det inte”.
Fast det stämmer ju inte riktigt, det existerar fortfarande för andra och hatarna kan skriva fritt utan att jag kan försvara mig. Den där finurliga blockeringen går nämligen åt båda håll. Samma sak gäller debatter som
censureras av en administratör. Ja, förtal mot enskilda människor och rena lagbrott ska naturligtvis anmälas och plockas bort. Människor som gjort en karriär av att kränka andra och för att inte tala om de uppenbara anonyma fakekontona som rimligtvis borde stängas av direkt. Men i övrigt? Även om vi raderar hatet så finns det
fortfarande kvar. Det stannar kanske hemma vid köksbordet men det finns fortfarande kvar.
Jag är ett ganska stort fan av det fria ordet och jag är också övertygad om att det inte finns snabba lösningar på
problem. Hatet försvinner inte bara för att det tystas. Tvärtom gror det och förvandlas till en farlig bomb.
Jag tror vi behöver en ny strategi. Inse att det enda sättet att bekämpa skiten är att fler personer ställer sig upp och säger ifrån. Medmänskliga människor behöver ta bladet från munnen och stå upp för vad som är rätt
och fel. Det är bättre att sätta ut trollen i solen så de spräcks istället för att dalta med dem. De kommer stå där
till slut med byxorna nere när deras okunskap blottas för världen. Tio personer med något uns av empati mot
en idiot som gömmer sig bakom en skärm för att uppnå någon form av självförverkligande. Poff, du sprack i solen. Efter tillräckligt många upprepningar kanske de ger sig, om inte annat har de fått lite utbildning.
För i slutändan, hur ont det än gör och hur mycket vi än ogillar det vi ser så måste vi också värna om yttrande-
friheten. Den gäller för alla, även de som sprider hat. Därför tror jag mer på att bemöta än att begränsa.
Att begränsa yttrandefriheten är alltid en farlig väg att gå på och den vägen vill vi aldrig vandra, tro mig. Jag har sett prov på det på nära håll i Skurups kommun. Det är inget jag önskar för resten av Sverige, inte åt någon.
För att komma till webbtidningsversionen tryck här.