Så har ännu en Sverigedemokrat förpassats till soptippen efter att ha uttryckt sig rasistiskt. Eller ja, rasistiskt i den bemärkelsen att han använt ord som inte var tillräckligt fina för att ses som acceptabel nedtonad främlingsfientlighet. Den nedtonade främlingsfientligheten som idag accepteras av de flesta svenskar, så kallad vardagsrasism.
Jimmy Åkesson var snabb som vanligt: ”Min uppgift är att hålla rent. Jag tackar Expressen, för vi hade aldrig fått reda på det annars”. Gulligt, men tillåt mig tveka. Ett parti i Sverigedemokraternas storlek har stenkoll på sina högsta företrädare. De hade förmodligen en färdig mediestrategi för hur de skulle hantera situationen när detta väl kom ut. Vi såg det i Asklings ögon när han konfronterades av journalisten. I samma sekund som han fick frågan visste han att hans karriär var slut och att han skulle offras för partiets ansikte utåt.
Men Åkesson tar helt klart hem vinsten i att vara transparant och fullfölja det han lovar. Du kan vara säker på att han håller löftet om att rensa i partiet, även om gränsen för vad som är acceptabelt flyttas fram något varje år. Det är hans alibi för att få vara kvar i finrummet och ett steg närmre regeringsmakten. Han gör det som förväntas av honom för att få bort rasiststämpeln som väljarna ogärna vill ha på sig när det går till vallokalen. Vilket är mer än vad man kan säga om andra partier, som tillåter företrädare hetsa och sprida främlingsfientlighet i ett debattklimat som mer eller mindre normaliserat hatet. Öppenhet och respekt för medmänniskor är snart ett minne blott i vår iver om att tävla om vilket parti som kan utplåna hotet mot det trygga svenska samhället.
Den allmänna främlingsfientliga hållningen som växer fram i Sverige nu påhejjad av politiker som förr ansågs stå upp för frihet, kommer helt klart ta Jimmy Åkesson till nästa nivå. Man skulle kunna skriva att vi sett det förr i Tyskland men det vågar man inte riktigt. Även om vi vet att väljarna där röstade med samma bagage i ryggsäcken. Längtan efter trygghet i en orolig tid. Så länge våra hjärnor är inställda på att konstant scanna hot från omgivningen kommer det alltid vara lätt för främlingsfientliga politiker att bildsätta det som är främmande och lite obehagligt. Frågan är om vi ska tillåta dem krypa så långt under vårt skinn eller om det är dags att på allvar stå upp för frihet och jämlikhet.
Det är bra att Åkesson ”rensar”, men det räcker inte. Asklings outade Facebookkonversationer är bara ett litet skrap på ytan av vad som egentligen döljer sig där ute. Vi gör ingenting åt det. Vi bara fortsätter blunda.
För att komma till webbtidningsversionen tryck här.