Att vara lättkränkt är inte samma sak som att diskrimineras

Sverige har gått från att vara mellanmjölkens land till att vara världens mest lättkränkta land, det är väl ingen nyhet för någon egentligen. Det var längesen ordet ”kränkt” tappade sitt värde. Folk använder det så lätt nu så det betyder helt enkelt inget längre.

Förr var det en mänsklig rättighet att inte bli kränkt. Idag är det en mänsklig rättighet att kunna bli kränkt för vad som helst. Damm i den gemensamma tvätt-stugan, grannen som kan skaffar hund när inte du kan, p.g.a. din allergi, eller den fina bilen som står parkerad vid din söndriga bil som du inte har råd att laga. Du är så kränkt så du knappt längre vet vad det egentligen innebär. Ordet har blivit betydelselöst, vilket är fullt förståeligt. Men det jag märkt den
senaste tiden att folk nu lite lättflyktigt börjar använda ordet diskriminerad istället och det är väl egentligen först då det blir ett stort problem.

Det finns människor som dagligen blir diskriminerade, som blir offer för vansinniga normer och strukturer. De människorna är inte kränkta, de är totalt utelämnade och borta från samhället. De människorna suckar när du stör dig på att du måste stå ute i regnet för att busschauffören vill använda sin rast för att be till sin Gud och att du just då inte kände för att bevittna religiösa böner (ingen har för övrigt tvingat dig stå och titta på.) Det är inte av religiösa skäl du inte får lov att gå på bussen eller inte får lov att banka på rutan och störa chauffören när hen har rast, det är arbetstidslagen.

För ett tag sen sa jag lite skämtsamt till en kollega att snart är vi kränkta bara vi tittar på varandra. Sen läste jag om kvinnan som polisanmält en annan kvinna som hon mött på en camping. Kvinnan som hon mötte var ute och motionerade, såg glad ut, log mot den andra kvinnan och hälsade. Men eftersom anmälaren inte kände kvinnan som hälsade kände hon sig ofredad och polisanmälde händelsen.

Jag tror egentligen inte folk går runt och är lättkränkta. Vi har själva skapat klimatet i Sverige genom att bara
prata rättigheter, aldrig skyldigheter. Resultatet är att folk inte kan se skillnad på rättigheter och diskriminerande
samhällsstrukturer. Vi säger ofta att vi ska bli världens mest jämställda och mest jämlika land men majoriteten av Sveriges invånare vet knappt att vi har en diskrimineringslag. Vi säger att vi ska jobba med strukturer för att inkludera alla men inte en människa förstår sig på normkritik och varför jobba med något man inte förstår?

Många människor skulle behöva googla ordet intersektionalitet* och sen fundera på om en egentligen någonsin blivit kränkt på riktigt i jämförelse med kollegan på jobbet. En gnutta ödmjukhet i vardagen hade hjälpt många kränkta svenskar. Kan en köpa det på burk kanske? Vore ju toppen för mänskligheten.

* Intersektionalitet ett samhällsvetenskapligt begrepp som syftar till att synliggöra specifika situationer av förtryck som skapas i skärningspunkter för maktrelationer baserade på ras, kön och klass.

För att komma till webbtidningsversionen tryck här.