Tidig morgon. Alla sover förutom jag. Julpappret prasslar när jag rullar ut det på bordet och lägger presenten däri. Efter några inslagna paket ser jag ett mönster. Shit, vad jag har köpt många böcker till mina nära och kära. Speciellt min bebis Theodore har en stor hög med fyrkantiga, platta paket. Böcker alltså. Är jag världens tråkigaste mamma?
Teo vaknar till och jag tar honom i min famn. Jag vill ge honom allt som jag fick av min mamma, så jag läser en saga. Min lilla unge ligger tätt intill. Med pigga ögon och joller på tungan. Han fattar
ingenting, men han hör rytmen. Han lyssnar på melodin i min röst och en dag kommer han att förstå. Jag tänker läsa för honom tills han ber om nåd någonstans i tjugofem-årsåldern.
Läs hela Annas krönika här.