Varde ljus! Äntligen är årets tråkigaste, gråaste och mörkaste månad november över. Äntligen dags att fylla huset och trädgården med ljus. Självklart tillåter jag mig själv plocka fram allt pynt några dagar tidigare. Ja, eller, efter att jag sett någon granne ta första steget såklart.
Jag vill ju gärna intala mig själv att jag är en regelbrytare när det kommer till traditioner för att slippa alla måsten. Som dagen innan första advent, när vi skulle äta middag hela familjen, tyckte jag till exempel det var en alldeles ypperlig idé att tända det första adventsljuset på bordet. Det var ju ändå snart första advent. Så mysigt det skulle bli nu när hela huset var färdig-pyntat (för flera dagar sen). Lite lagom bruten regel bara.
– NEJ! Skriker 10-åringen hemma. Du får ABSOLUT inte tända ljuset.
Om blickar kunde döda så vore jag död, begraven och bortglömd nu. Jo, för att tända ljuset en dag för tidigt var lika illa som att öppna julklapparna på 3:e advent menade hon.
Herre gud. Nog för att jag vet att barnen är noga med traditionerna hemma men har vi på riktigt skapat blodtörstande julpoliser? Ja, för någonstans måste de ju ha fått allt ifrån. Är jag egentligen själv en traditionsfascist som tvingat mina barn genom olidliga julfiranden i alla år så att de blivit fullkomligt julskadade. Ja förmodligen. När jag tänker efter så är jag inte regelbrytare ett skit. Jag är självaste juldjävulen. En sån som tvingar sina barn ha fula jultröjor år efter år oavsett hur gamla de blir.
Med 7 julbord bokade redan i början på december lär jag som vanligt vara trött på julmat när julen kommer. Ändå ska det lagas mat för 3 gånger fler än antalet gäster hemma. Julmaten ska ner i magen oavsett om suget efter pizza är större och för all del gärna några dagar efter jul också eftersom det blir så himla mycket mat över… I år igen. Det ska bakas pepparkakshus och gjutas blockljus. Dagen innan julafton ska vi självklart kolla på samma film som vi sett i 16 år. Tomten ska ha mjölk och pepparkakor på natten eftersom alla barnen (läs ingen av barnen) tror på tomten. Min man ska lydigt äta upp pepparkakorna när barnen har somnat och bara lämna smulorna kvar. Vi ska öppna julklappar, kolla på Kalle Anka och ja… Naturligtvis köpa ett nytt gigantiskt pussel som vi aldrig lägger färdigt.
Kanske finns det traditioner som helt enkelt inte ska brytas och kanske gör det inget att hela familjen blir blodtörstiga julpoliser. Kanske är det ändå så att någonstans där i all stress så är det ändå familjetraditionerna som gör det så där extra speciellt.
God jul Blekinge!
Se tidningsversionen här.