Ni som trodde att riksdagsvalet var över får nog tänka om. Nu kommer efterdyningarna och det verkar inte finnas något stopp på det. Aldrig förr har man väl upplevt att så många engagerat sig EFTER valet.
Jag vänder mig dock mot den här trenden som pågår nu. Influensers och andra kända personer med hundratusentals följare på
sociala medier, som gör sig roliga över politiken genom att sprida bilden ”ingen vill prata med den andra på barnkalaset”.
Tro mig. Jag spelade revy i 10 år, jag vet värdet av att raljera om politikens olikheter och politikers utspel. Det är kul, ja. Men det finns en hårfin gräns för när det övergår till trams. I det här fallet handlar det om regeringsbildningen och jag förvånas över hur många som inte verka förstå hur det går till att bilda en regering. Riksdagen samlas, Riksdagen röstar om statsministern ska sitta kvar, om inte så är det talmannens uppgift att hitta någon annan statsminister som har större förtroende i riksdagen. När detta är klart bildas regeringen.
Det regeringsalternativ som flest riksdagsledamöter kan tänka sig släpa fram får helt enkelt regera landet. Ganska enkel matematik egentligen. Sen kan partier sura bäst de vill för att de inte själva kan få ihop ett regeringsalternativ. Väljarna har sagt sitt och om alla väljare hade röstat på samma parti så hade det ju rimligtvis bara funnits ett parti i riksdagen. Nu finns det inte det. Det finns åtta och de åtta kommer rösta fram en ny
regering. Det finns inga hål i grundlagen. Vi kommer inte få en anarki i Sverige. Jag vågar vara så djärv så jag till och med kan lova det. Ja, jag raljerar lite nu men jag tycker diskussionen är så pass tramsig så jag väljer att lägga argumenten på samma nivå.
Lika dum som diskussionen om att regeringsbildningen skulle vara en sandlåda. Lika dum är diskussionen om att det skulle vara illa att ett parti med 17,53% av väljarnas röster inte får vara med och regera. Ja, 17,53% är ett bra valresultat för ett enskilt parti. En får gratulera. Men om du inte hittar ett enda annat parti som delar dina politiska åsikter i riksdagen så blir det ganska svårt. Så att måla ut sig som offer och köra ”ingen-vill-släppa-in-oss-i-regeringen-mentaliteten” hjälper liksom inte. I slutändan handlar det om att hitta gemensamma nämnare och kunna regera tillsammans. Att man pratar med varandra är däremot en helt annan sak och borde vara självklart för alla partier, men det är en annan historia.
Så sitt ner i båten. Den kommer inte sjunka.
För att komma till webbtidningsversionen tryck här.