”Att leva är att dö en smula” är ett typiskt uttryck som jag funderade mycket kring när jag var barn. Hur kan man dö en smula? Några decennier senare förstår jag precis. Aldrig har väl försommarvärmen så tydligt bejakat vår längtan efter gatuliv, fika på trappan eller en stund ovanpå en filt när isvindarna envetet har pinat hål i var enda cell.

Läs hela Lottas krönika här