Dags att dra igång bloggen igen och är resultatet från ungdomshockeyn verkligen OK…

Det är dags att köra igång Beaver Blogg för en ny säsong. Det är ju mycket sport på gång med en kommande seriestart för Hockeyettan, handbollen drar även den  snart igång och sedan går ju Mjällby AIF in i slutskedet av säsongen så det är mycket roligheter på gång.

Det skall bli skoj att ”lära sig de nya lagbyggena” för det händer ju ganska så mycket mellan säsongerna på både ont och gott.

Känslan innan det har gått igång är att KHK skall göra en attack mot HA, KRIF skall nog hugga på Allettan, Mörrums GoIS skall klara sig kvar men har en potential att överraska, HF Karlskrona skall hålla sig kvar i Handbollsligan utan kval och IFK Karlskrona skall ta nästa steg i Allsvenskan.

Att sedan vårt elitlag i fotboll, Mjällby AIF håller sig kvar och hamnar någonstans i mitten känns redan ganska så klart.

Så visst tror vi på en spännande höst.

Ett kärt gammalt ämne är hur man i klubbarna lyckas att utbilda och få in sina egna talanger i trupperna. Förr läste man ofta i uttalanden att man till och med hade uttalade mål med att vi skall ha x egna spelare i truppen men det känns väldigt sällan som att någon klubb går ut med någon sådan målsättning nu för tiden. Men det finns undantag och det handlar då oftast om när en klubb åkt ner ett pinnhål i seriesystemet eller är i ekonomisk knipa och då först inser man värdet av de egna.

Jag har kikat lite på de lagen som spelar i Hockeyettan södra hur det ser ut och känslan är att man inte riktigt vet hur man skall hantera sin ungdomsverksamhet utan man kör mer på för att få ihop det. Visst är detta ett litet påhopp men kika på den statistik jag tagit ut på trupperna från www.stats.swehockey.se

Alvesta – Finns inga uppgifter för tillfället.

Borås – De har 5 stycken egna produkter i truppen. De har ett åldersintervall i truppen från den yngsta till den äldsta på 18 år. Det innebär att det i snitt tar 3,3 år att få in en egen produkt i truppen.

Halmstad – Finns inga uppgifter för tillfället.

IF Troja – De har 7 stycken egna produkter i truppen. De har ett åldersintervall i truppen från den yngsta till den äldsta på 18 år. Det innebär att det i snitt tar 2,5 år att få in en egen produkt i truppen.

Karlskrona HK – De har 2 stycken egna produkter i truppen. De har ett åldersintervall i truppen från den yngsta till den äldsta på 19 år. Det innebär att det i snitt tar 10 år att få in en egen produkt i truppen.

KRIF – De har 5 stycken egna produkter i truppen. De har ett åldersintervall i truppen från den yngsta till den äldsta på 18 år. Det innebär att det i snitt tar 3,3 år att få in en egen produkt i truppen.

Kristianstad – Finns inga uppgifter för tillfället.

Mörrum GoIS – De har 8 stycken egna produkter i truppen. De har ett åldersintervall i truppen från den yngsta till den äldsta på 21 år. Det innebär att det i snitt tar 2,5 år att få in en egen produkt i truppen.

Tyringe – De har 2 stycken egna produkter i truppen. De har ett åldersintervall i truppen från den yngsta till den äldsta på 11 år. Det innebär att det i snitt tar 5 år att få in en egen produkt i truppen.

Vimmerby – De har 8 stycken egna produkter i truppen. De har ett åldersintervall i truppen från den yngsta till den äldsta på 14 år. Det innebär att det i snitt tar 1,7 år att få in en egen produkt i truppen.

Bäst i klassen är alltså Vimmerby, en klubb som med små medel brukar vara med och slåss om en plats i Allettan.

Hockeyettan är väl någon slags semiproffs nivå där några är heltidsproffs, andra jobbar hel/deltid och tränar kvällstid så det skiljer ju en del i förutsättningar även inom lagen och med vilka ambitioner som finns i klubbarna.

Alla lag har sedan självklart spelare som spelar på en högre eller lägre nivå men att inte fler spelare passerar A-laget innan det är dags för nästa steg känns ändå lite oroande.

Jag tror det finns en jättepotential i att skapa rätt förutsättningar på hemmaplan så att klubbarna även kan få använda sina jättetalanger 1-2 säsonger i A-truppen innan det är dags att flyga. Här gäller det nog bara att våga och ha ett system där man ger utrymme för de här yngre spelarna att utvecklas.

Självklart behövs det även styrelser som ger tydliga mål för ungdomsverksamheten och sportchefen i vilken riktning man vill att klubben skall gå.

Jag skall ju även säga att pratar vi om Hockeyallsvenskan och SHL då har vi passerat semiproffsnivån och då är det nog mer ”money talks” när man gör sitt lagbygge…

Ha det

Mikael Johansson